Nu börjar det

Jaha, så tog även jag ännu ett steg in i livet på nätet. En vecka tills jag drar iväg mot sydligare trakter för ett helt läsår. Vågor av "shit, ja ska faktiskt byta liv å ja vet inget om hur de ska gå" dyker upp ibland, men ännu är det ganska lugnt. Eller jag tror nog hårt på att det kommer att bli bra, på nåt sätt, men är ändå lite spänd för HUR det kommer att vara att dimpa ner i Madrid som turist och sakta bli hemma där på riktigt.

Det är intressant hur vetskapen om att man är på väg trappar upp allt som annars har sin lilla gång. På gott och ont. Ibland är det nyttigt att tvingas fundera vad relationer betyder för en och hur de faktiskt fungerar, men ibland blir det bara onödigt dramatiskt. Det är ju ändå inte fråga om att rymma och gå under jorden. Nåja, det som verkade vara den mest negativa upplösningen verkar i alla fall leda till en ny fas av försoning och insikt, så det är väl bara att acceptera dramatiken på vägen dit

Just nu känns det lite jobbigt med allt som ska fixas, alla som ska sägas hejdå åt, jobbet som är kvar, bristen på koncentration och ambivalensen i att inte vilja sluta hänga med alla bra mänskor här men ändå vara otålig inför att komma iväg. Men samtidigt är det precis det här jag vill - ruskas om och våga släppa allt och kasta sig ut redo för att påverkas och leva för fullt någon annanstans. Jag är nyfiken på vem jag kommer att bli medan jag är där, samtidigt som jag vet att det viktigaste kommer att finnas kvar när jag kommer tillbaka - både i och runt mig. Ja, ja, klichéerna om utbytesår är många, ska bli spännande att se hur många jag använder i den här bloggen.

Är i alla fall glad över att ha haft en så bra sommar innan jag far. Den har liksom bevisat för mig att det oftast kommer till nån knorr på livet som man inte väntar sig, och gett mig lite hopp om att det finns ett liv efter erasmus också. Har lärt känna många nya bra typer via lägerjobb, fått med bra vänner som Lisa och Kajsa på jobben, jobbat som forskningsbiträde med världens roligaste forskare och gjort precis det jag har viljat på mina lediga tid: sommarfest, faces, flow, danskurs, senegalfest och annat spontant. Just för att det känns som om livet här skulle räcka till ganska bra, tror jag det är bra att åka. Ett år till i Vasa skulle inte platsa nu. Får bara hoppas att en del av den goda fiilisen finns kvar när jag kommer hem - eller att jag hittar den igen sen.

Nåja, dags för sista veckan i Finland och svåra avväganden inför 15kg:s bagagebegränsingen. Nästa inlägg blir då jag kommer åt en dator i Madrid. Hasta luego!