Sommaren har kommit. Träd som ickebiologen inte vet vilka de är blommar i rosa skimmer. Sitter i en park och pustar ut efter länk i solen. Idag är en av de dagar då jag slås av en plötslig saknad och längtan efter dig. Dina kramar, din förståelse, dina ömma och uppmuntrande ord, värmen från vårt starka, ständigt närvarande band.
Det är inte fråga om att jag inte skulle klara mig, och ofta är jag förvånad över hur bra det går. Men de gånger du fattas mig är känslan precis lika stark som för sex månader sedan. Och vetskapen om att aldrig kunna förändra det sveper över mig som vågor som får mig att förlora fästet för en stund, för att sedan nå bottnen med fötterna igen, gå upp ur vattnet och lägga mig att torka i solen.
sända energipilar åt alla unga högtsträvande själar som kämpar med att passa in i skolans många mönster.
Fråga han i hörnet, som antagligen inte gör läxorna fär att ingen väntar sig det och som alltid får höra att han inte satsar, vad han tycker om och vill satsa på.
Säga åt henne som utpekats som sämst i engelska att hon visst kan lära sig, fråga hur hon minns saker bäst.
Säga åt den duktiga flicktruppen att slappna av och minnas att lyssna på vad de vill göra, inte bli pliktmaskiner och leva för andra.
Lyssna på varje elevs önskningar och påminna dem om att alla är lika viktiga – inte bara applådera för de duktiga enligt trad.modellen.
Öppna deras ögon så de inte i prestationsbrådskan snubblar förbi sina klasskompisar som de kan lära sig av.
Jag ser ut över klassen.
Hoppas jag ska minnas, orka och kunna säga det åt min egen klass. Aldrig bli för blind för de mänskor jag får vara med och handleda under en bit av deras livsväg.
--------------------------
Och så några kommentarer från den iakttagande idealisten. I den här visserligen rätt så välfungerande skolan handlar det ständigt om att peka ut de duktiga och stämpla elever enligt vad de kan bra och dåligt så de säkert ska fortsätta i samma riktning. Man undrar om de lärare som gör det faktiskt vill ha en förändring då de gör så: ”hon kan engelska dåligt så hon förstod nog inte vad vi gick genom just”. Eller vill man vara snäppet häftigare kan man göra som vissa och stämpla hela klassen som tråkig direkt.
Det handlar mycket om resultat och goda eller dåliga prickar i boken. På något som kallas ”tutoría” visar 11-åringarna upp scheman över hur mycket och nära de studerar hemma och delar med sig av studiemetoder. Under matpausen på två timmar har de övervakad egenstudietimme. Nyligen introducerades även ett trivselregelschema där de som inte följer dem får dåliga prickar vilket gör att klassen blir utan duktighetspris i slutet av veckan.
En lärare tar nog ändå priset. Sittande bakåtlutad bakom katedern ropar han åt eleverna att jobba och ger dem lite extra inspiration att skapa konst genom att hacka några gånger med linjalen i bordet. Eleverna kommer sedan upp med sina teckningar en och en och blir bedömda med siffror. Flera återvänder snopna till pulpeten med en 6:a eller 7:a – så mycket för den fantasin. Kanske imitationsövningarna i teckneboken (!) kan väga upp det?
Det där med att försöka minska reproduktionen av snäva könsroller kan vi också glömma ganska långt. Den unga generationens lärare innehåller nämligen några aktiva upprätthållare av dem, så gråtande småpojkar uppmanas vara starka män och snygga tjejer på facebook är vad man kommenterar på pausen.
Det finns även lärare som vill att man ska fungera som en assistentmaskin som tar över då annat måste fixas, som inte får planera och använda sin kreativitet på förhand, utan som ska finnas tillhands då det passar bäst. Denna maskin ska även gärna vara aktiv utan att avbryta den pågående lektionen och ha god telepatisk förmåga om vad som komma skall, eftersom detta aldrig stämmer ihop med det som eventuellt lyckats överenskommas.
Men allt är inte så illa, det finns guldkornslärare och inslag. Och eleverna själva är härliga med massor av potential. Mitt favoritinslag var när eleverna visade sin medvetenhet och kommenterade det orätta i att i en nyhet peka ut etniciteten hos de som slagits ifall de inte är spanska. Det andra var när vi föreställde olika karaktärer och alla levde sig in i det för fullt. Mera elevaktivitet och drama och mindre röd poängpenna åt skolfolket!
