fredag 19 juni 2009

Blandat + önskelista på lärdomar

Blandade kommentarer:

- Jag tror inte dans någonsin kommer att sluta ingå som en viktig del av mig och mitt liv. Jag kan gå in trött, sur, ledsen, irriterad på en danslektion eller en brasiliensk bar, och efter 15 min svänger och shakar hela jag och leendet bara spricker upp i mitt ansikte. Senegalesiskt, brasilienskt och mer tål att upptäckas.


- Kommer tyvärr inte att kunna delta i avslutningsuppträdandet med den senegalesiska dansgruppen, men tröstar mig med faktumet att jag skulle varit en av de sex som fått delta för att de kan koreografierna. Orsaken att jag inte kan delta väger också upp grejen, åker med min bästa vän här, Alice från Italien, till Marocko min sista helg innan hemresan.


- Hade några positiva upplevelser med att dansa merengue och bachata och känna mig a gusto med partnern. Men fortfarande har jag svårt att släppa loss med alla som bjuder upp på grund av min avvaktande mur som granskar vem som dansar för att dansa och vem som söker extra närhet.


- I sökandet efter au pair jobb åt Vero på nätet höll det på att gå riktigt illa. Skulle inte juristen och mammas flicka-rollen i mig vaknat hade vi troligen betalat in 500 euro till en fejk agency för att Vero skulle kunna få ett visum snabbt för att åka till en fejk mamma i Kalifornien. Fejkmamman hade sin fejkade f.d. aupair fixad på facebook och allt. Skrämmande och obehagligt att inse att personer man börjat se frmaför sig inte finns. Desillusionerade men ändå mest lättade av att inte gått på det började vi igår om från noll.


- Tycker det ska bli intressant att se vart jag kommer att rikta in mig för eventuella kommande volontärarbeten, både Sydamerika (Brasilien, fast tveksam pga nytt språk igen) och Afrika lockar. Nästa år får utvisa.


Lista på vad jag skulle vilja lära mig (mer) om när jag återvänder, under nästa år eller inom en nära framtid:


  • dans!
  • flerspråkighets- och interkulturalitets didaktik – från medvetandegörande teori till hur det kan funka på riktigt
  • utvecklingsarbete, verktyg för att ev. kunna ge mig in i ”utbildning för alla”-kampen
  • arbete inom medborgarorganisationer (får se ännu vilka)
  • säkerhet i lärarrollen
  • bli mer ekologisk + mindre materialist och sätta in mig mer i processerna bakom det jag konsumerar
  • sjunga så att jag kunde dra en sång nu och då med en barngrupp på ett läger, liva upp stämningen där det behövs el.likn. INTE under några som helst omständigheter för att bli sångare.
  • SPRÅK: flyt i rostiga finskan, upprätthålla, utveckla spanskan, kanske pröva portugisiska
  • teater: använda min kreativitet, få uttrycka sig i roll, ha roligt och få scensäkerhet
  • och så det mest abstrakta: trygg i mig själv var jag än är och vad jag än gör


Det här är förstås en dröm och vision som aldrig blir färdig och där jag säkert inte ens kommer att påbörja vissa delar. Men det känns bra att ha uttryckt mina önskningar. Kan åtminstone inte klaga på att jag inte har saker jag skulle vilja göra. Som det brukar för mig gäller det mera att fokusera och inte försöka med allt parallellt. En del har femårsplaner eller nyårslöften, det här är min återvändo-nära-framtidsplan.


Om 12 dagar landar jag i Finland. Lite rädd är jag för hemkomstchocken och att tomrummet efter mamma ska slå mig hårt en stund. Men tror nog det rätar upp sig snabbt ifall det gör. Har en lägerjobbsvecka som distraherar och aktiverar mig i början. Och det finns så mycket jag är ivrig på ”hemma” också. Träffa alla er underbara vänner för det första! Hasta pronto cariños!

You took my letters but you ain’t gonna sing my life


This song is dedicated to the man who took my bag containing my diary:

Du tog mina ord

mina fångade ögonblick

min nedplitade ångest

mina hemligaste drömmar

lyckorus och litenhetskänsla


Du tog de första tecknen

svart på vitt om en förlorad mor

en nyfunnen framtidstro

sammavåglängdsmöten

oförklarade besvikelser

borttappad gemenskap

skyddsnätslängtan

en syster vid min sida

spraktande drivkraft

guldkorn i vardagen


att få vara pusselbit

överväldigande romantik

som nästan dränker

vänskap som lyfter

flyger med över hustaken

jakten på mig själv

i en kappsäck med en hemadress


Men du ville inte åt det

mina ögonblick

gör inte dina bättre

mina sorger lindrar

inte dina

mina solstrålar lyser

inte in i ditt hjärta


Det enda förenande språket

massproducerade tecken

medel för att ta sig fram

utan berättelser

utan uttryck


Dem får du

om du behövde dem så mycket

men fast du har mina ord

blir de aldrig dina

mina minnen

formar mig

också utan de starka toppar och dalar

som de svart på vitt fångade stunderna

skulle erbjudit


Mina ord lever i mig

och det är fortfarande

jag som sjunger min sång