This song is dedicated to the man who took my bag containing my diary:
Du tog mina ord
mina fångade ögonblick
min nedplitade ångest
mina hemligaste drömmar
lyckorus och litenhetskänsla
Du tog de första tecknen
svart på vitt om en förlorad mor
en nyfunnen framtidstro
sammavåglängdsmöten
oförklarade besvikelser
borttappad gemenskap
skyddsnätslängtan
en syster vid min sida
spraktande drivkraft
guldkorn i vardagen
att få vara pusselbit
överväldigande romantik
som nästan dränker
vänskap som lyfter
flyger med över hustaken
jakten på mig själv
i en kappsäck med en hemadress
Men du ville inte åt det
mina ögonblick
gör inte dina bättre
mina sorger lindrar
inte dina
mina solstrålar lyser
inte in i ditt hjärta
Det enda förenande språket
massproducerade tecken
medel för att ta sig fram
utan berättelser
utan uttryck
Dem får du
om du behövde dem så mycket
men fast du har mina ord
blir de aldrig dina
mina minnen
formar mig
också utan de starka toppar och dalar
som de svart på vitt fångade stunderna
skulle erbjudit
Mina ord lever i mig
och det är fortfarande
jag som sjunger min sång
3 kommentarer:
Madrída mía, jag hjärtar fortfarande din poesi. Mycket. Intressanta topics 4 diskussion i ditt ovanstående inlägg också. Veros grej = ?!! HUR kom du juristdotter på det?
Skype el ring snart igen.
Obrigada coracão! Jag hjärtar dig som läsare.
Om aupair scamen: Fanns många orena korn i mjölpåsen, behövdes nog ingen domardotterinstinkt för att inse det till slut. I det tråkiga är jag ändå glad att inte behöva vara den misstänksamma glädjedödaren då det faktiskt lönade sig i detta fall.
vackert! lite sorligt men helt huippu. Behöver ge dig en kram nu, synd att du inte är här! =)
h.
http://www.bloggen.fi/morgonregn
Skicka en kommentar