lördag 8 november 2008

Tidvatten inte tsunami

Explosion

tänk om den kommer

om den är en förklädd tsunami

om alla trygga känslor sugs ut med vågen

kastas tillbaka in mot stranden

i ångestskummets oordning

om det här är lugnet före sorgstormen


Samlad

var är tårar

och skrik av förlorat

liv var är

uppgiven livslust

varför släpar sig inte

fötterna efter mig


Såg mig om efter

skuggmannen runt hörnet

fällan jag skulle

ramla i

öde landsvägen med

bensinstopp


Ett gråare moln

allt som syntes

sakta tyngande

kylande höstvind

lite mindre lust att

stiga upp och möta

den nya världen


Flera moln

ett bortvänt ansikte

en oförstående kurskamrat

ett obesvarat meddelande

en oformulerad tanke

ett språkmissförstånd


Inser det blir ingen

sorgstorm

imorgon

vinden är här

och molnen

skymmer ibland

viner isande ibland


Vågen är

återkommande tidvatten

ingen tsunami att

springa undan

ebb och flod

här och nu

en tår ibland

nuddande uppgivenhet

mellan vanliga skrattmöten


Snubblar ibland men

klär av mig rädslan

för stupet

dansar vidare

till ny rytm

1 kommentar:

Anonym sa...

Starkt. Om metall och is kunde gråta skulle jag. Inte av sorg, av KÄNSLAN. Men nej, jag är tillbaka i den hårda kärna C känner bäst (och var med och skapade en gång).

Väckte många spontanta kommetnarer, varav vissa mindre seriösa.

Älskar dig,
inte som en stjärna,
inte som en blomma,
inte som havet:
en alltuppfyllande känsla,
inte som luften,
inte som materian
(den vi alla eftersträvar).
Älskar dig som spindelväv,
som fisknät:
som fångar det
som har betydelse.

Ha en bra dag!