I öknen känns
alla väder tydligare
solen gassar natten
biter kallt
vinden sliter
med en och syner
av oaser lockar med
förtrollande kraft
lovar milda stunder i
lummig grönska
hängmatta
och glittrande källor
Man springer
tappar packning
och väderstreck
dansar av tanken på
mjuk vila
tills palmens konturer
bleknar och törsten
bränner av dansen
Inser sakta livet
är vägen är inte
paradisoas eller
slumrig drömsömn
är vaken vandring är
regn och sol
källor finns gömda
där andra också
stannar
fyller sin flaska
delar på skuggan
Men oasen kan
bara leva
inom mig då jag
inte försöker lappa
förlusten av de gamla
med nya syner
utan låter tidigare
oaser bli palmer
sjöar i
min egen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar