onsdag 18 februari 2009

Skola med nunnor och ironi

Jag och Alice, den enda finlandssvenskan jag har med mig nuförtiden, har börjat praktik på en katolsk halvprivat skola. Vi skall vara där sex veckor för att auskultera samt lära barnen engelska alltid då det går att klämma in det. Skolan har startat ett tvåspråkighetsprojekt från och med i år och behöver engelskkunnigförstärkning för att få det att rulla. Därför har de också anställt en dryg amerikan som tyvärr passar in på den stereotypi jag har om USA, trots att jag försöker undvika att generalisera och istället ta alla som individer.

Det är roligt att se hur det funkar, och att ha att göra med barn igen efter en lång paus. De är dessutom, vilket jag ur diversitetssynvinkel tycker är lite synd, från välbärgade, skötsamma familjer och gör ett artigt och väluppfostrat intryck. Har tyvärr blivit ledsen flera gånger under de första dagarna då jag märkt att den snällhet de visar ofta möts av ironi av lärarna. Flera använder sig av den billiga metoden att smågöra narr av de som gjort något fel för att visa att man inte vill vara den som gör det. De duktiga sedan tidigare upphöjs ännu mer, antas ha gjort läxan för att de är såna och får privilegieapplåder. Alla lärare gör det inte, men stämningen finns i luften. Ändå är det som helhet en ganska bra stämning i lärarrummet, trots eller kanske tack vare den brokiga skaran av unga festande facebook-addicts (på rasterna), nunnor och typiska 40-års lärarprofiler.


Får lust att påpeka att man sakta (eller ibland fort) förlorar barns respekt och kan vända hela dennes skolattityd mot en om man använder den taktiken. Men håller god min med läraren och försöker istället under mina små stunder med eleverna att vara lika glad mot alla. Jag kanske överdriver, de kanske känner sig uppskattade ändå, men så här reagerar en utan erfarenhet av den riktiga lärarvardagen, men som har stora visioner om hur det borde vara.

Eleverna hade skrivit texter om hurdan en god medborgare skall vara och vad de skulle göra om de var borgmästare. Det märktes att de talat om miljöfrågor eftersom de flesta skrev om att sköta om sin stad och inte skräpa ner. En ville också skapa robotar som kunde hålla sällskap åt gamlingarna och sköta städning (talande, eller hur?!). Många ville skapa jobb och husrum åt alla. Någon påpekade att invandrarna också skulle få jobb. Även om det är lätt att skriva det man vet att läraren vill höra, tänkte jag att en del av den katolska filosofin kanske bidragit till mer ansvarskänsla för sin nästa. Bra så, även om jag inte skulle känna mig hemma med att jobba med en del nunnor i personalen och fler nunnor som bor i samma skolkomplex.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Åh.. har läst din blogg för sällan och är inte alls så insatt i ditt liv som semi-nunna ;) Hoppas du haft en bra vecka! Hälsar hon som just skickade in arbetsansökan XXX utan desto större motivation mellan raderna.

Jenny sa...

...vad då känner dig inte hemma bland nunnorna, vad är min människa för en människa?! :) Ville bara säga "check" -läst och uppfattat.