onsdag 3 september 2008

Ett slut och en början

Min utbytestid fick den mest absurda tänkbara början. Igår morse då jag låg och sov på golvet på Frankfurts flygfält ringde Gustav och berättade att min mamma hade dött klockan 05.30. Det jag varit rädd för besannades, hon orkade inte så emot infektionen som drabbat henne för drygt en vecka sedan. Då vi flög iväg på måndag kväll var jag orolig och tänkte mycket på hur mamma skulle klara sig. Hon var väldigt dålig då jag sade hejdå på eftermiddagen innan pappa och jag åkte iväg mot flygfältet. Jag hade försökt hålla modet uppe och uppmuntra henne att orka kämpa, sagt att det nog kommer att bli bra, att de kommer att kunna bota infektionen och sedan fortsätta bekämpa cancern. Men före vår sista kram kom också mina tårar och min oro fram, som jag sett mammas oro såg hon nu också min. Jag drog in doften av mamma för att ta den med mig och sade att vi skall höras ofta, att jag skulle vilja kunna hälsa på varje dag i fortsättningen också.

Nu är jag framme i Madrid, jag bestämde mig nästan genast för att fullfölja resan med mina två kompisar Jessica och Marina. Jag bor de första dagarna i Marinas lägenhet. Jag skall försöka installera mig här, hitta en lägenhet, näravaroanmäla mig och annat som behövs. Sedan skall jag bestämma mig för när jag kommer hem kring begravningen, hur länge jag stannar och sådant. Det är massor på en gång och jag kan inte vara helhjärtat här men inte heller bara åka hem och avbryta allt. Jag vill genomföra året här, även om det blir en underlig och hackig början nu. Jag vet också att mamma var glad för att jag skulle åka och få ordna med allt nytt här. Hon levde alltid med i det jag gjorde och förstod min iver. Det gäller nu att hitta en balans där jag kan vara med och möta sorgen där hemma och samtidigt hänga med så pass mycket här att jag kan komma tillbaka hit igen och börja på riktigt med det nya livet.

Nu måste vi vidare till internationella enheten för att kolla om, och i så fall var och när, vårt test inför spanskakursen är imorgon. Så ska vi köpa metrokort och skaffa telefonabbonemang. Sedan börja kontakta mänskor med lägenheter åt mig. En sak i taget i gråzonen mellan ett slut och en början.

Hasta luego!

3 kommentarer:

erikaiberlin sa...

hej käraste vännen... mycket kärlek och ork.. vill krama om dig och inte släppa.

Ida sa...

Tack vännen. Packar in din kram i en liten ask och tar med mig ut i vimlet.

Anonym sa...

Så klokt och fint du skrivit gumman!! Greta